Tillsammans med vår ambassadör återvänder vi till Burnham & Berrow för att möte upp den engelska skribenten – med sig har han fotografen. På väg mot banan regnar det katter och hundar. Något som fått eftermiddagens sällskap att kliva av efter sju hål på The Channel course – med dom även alla andra på banan. Fotografen arrangerar i klubbhuset – medlemmarna ser nyfiket på. ”Är ni proffs?” Väderradarn visar avtagande regn – vi beger oss mot första tee. Startkuren agerar backdrop till en teambild i Ryder Cup format innan vi kastar oss ut. Denna gång medvind på inledande nio. 1a tee lika utmanande som tidigare – skribenten är stabil – med +100 rundor i ryggen. LINKS75 attackerar flaggor och inleder med bravur. Regnet har gjort sitt på greenerna – vi tar i men når inte hål. Som utlovat stannar regnet av och linkshimlen spricker upp. Elefantgräset fångar några vilsna slag på 4an. Fotografen dyker upp och dirigerar oss enligt Beatles – silouetter mot en spektakulär linkshimmel – ett omslag värt namnet. Marshland nästa. I eftermiddagsljuset – med alla links i ryggen – vackert och utmanande. Vi omvärderar tidigare intryck. Vinden i ryggen, ljuset i horisonten och den annalkande glädjen gör oss starka. 8an – par5 – drive – j8 – vi sänker för eagle. Skribenten skiner upp. 9an – banans bästa One Shotter – tittar nyfiket på oss när fotografen ställer upp oss på tee. Skribenten ber om papper och penna – arbetet kan börja. Vi vänder – vinden mot oss. Siktpinnen på 10an ler mot oss och vi mot den. Skribenten sänker en krullputt på 10 yards för par – glädje! 12an – mot ruinen – fotografen som regissör – LINKS75 som aktörer – tystnad tagning! 13e – par5 – skribenten twittrar frenetiskt när LINKS75 blandar högt och lågt. Vi stannar upp – njuter – reflekterar över ett underbart linkshål – avslutning med klassisk kirurgisk precision. Havet i horisonten. Ensamma på banan. Avslutningen tar fart – 15e visar hörntänderna redan på tee – skribenten gör up and down – ler och ger LINKS75 en blick – gammal är äldst. LINKS75 fokuserar – avslutar med tre raka par. 17e – par3 – 200 yards – rak motvind – ambassadören styr upp en drive på green – eloge! 18e – par4 – 445 yards – en makalös avslutning mot ett upplyst klubbhus i höstmörkret – LINKS75 ler stort och låter det vita guldet lägga sig tillrätta bredvid flaggan. Ett återseende med en stor portion kärlek – en referenslinks.

Efter ringlande vägar med tunnlar av engelska lövträd är vi plötsligt framme. Burnham & Berrow – banan som 1896 fick lägga till Berrow då ny mark skulle ske på kyrkans bekostnad.

2:a green, Burnham & Berrow

Inledande 5 hål känns som att som naiv 12 åring kliva in i Gröna Lunds Spökhus – det gör ont, väldigt ont. Första hålet är extremt svårt vart man än lägger det – som inledande hål är det en punch under revbenen. Andra hålet är svårt, tredje hålet är också svårt – luften blir tunnare, det känns som om vi letar efter fast mark att landa bollen på, fjärde hålet är grymt bra och femte är makalöst bra. Tre par4, ett par5 och ett par3. En av de bästa inledningarna någonsin. Naturen, linkskänslan, turf, smala fairways, elefantgräs, hårda greener, torvade bunkrar och havsutsikt.  Inledningen avslutas med 5:an – en av 4 mästerliga par3 – något som karakteriserar hela banan. Banan vänder ner i ett marshland för att åter ta kommandot genom hål9 – ytterligare ett näst intill omöjligt par3.

Marshland på Burnham & Berrow

Från hål13 är vi tillbaka i sanddynorna. Genomgående ställs krav på andra slagen  som är näst intill omöjliga att möta – låga j4 som med kirurgisk precision skall skruvas in mot vaktande greener – en utmaning med ett leende på läpparna. 17e – ett par3 som av vissa anses vara Englands bästa avgör dagens match  - Mr J 2/1. Sen väntar bara 18e – 390 meter par 4 som i medvinden låter bollarna rulla mot en säker ruff bakom green samtidigt som vi väluppfostrat konverserar den äldre engelska gentlemannen som dykt upp längs 18e gällande svenska banor i Jönköpingstrakten.

Kyrkan vid 12:e green