Lionel Munn, flerfaldig Irländsk mästare, övertalades att vara med på bild på Deals 14e hål – 195 yards. Eftersom han för dagen inte spelade lånade han klubba och boll – resultat – HIO! Till anekdoten hör att en caddie som befann sig med framförvarande sällskap såg bollen komma och lyfte ut flaggan.

“It´s three sweaters today” säger medlemmen till oss i Locker Room. “Are you a member?” – “You should be!“.
Det är +2 grader, fel vindriktning och premiär 2013. Varför är inte LINKS75 medlemmar? Vinterkläder på – solen tittar fram. Det är motvind första nio – ovanligt. Vi diskuterar förbättringar inför British Amateur i maj. Från tvåan och framåt är det låga ställningar och bollflykt under vinden. 2a hålet – vi sätter vårt första links-par för året. 3an bjuder på birdie. Linksglädje! På 4e har havet gjort sig påmint – ett stort vattenhinder i svackan framför green – saltvatten. Vi kämpar vidare – fantastisk kondition för årstiden. Fyrbollen framför sprider sig över spelfältet. Efter 9an försvinner de för en värmande toddy i half way house – vi är nordbor. Ny backtee på 10an. 11an – nytorvade bunkrar – underbart.

Allt fler bunkrar har fått ett ansiktslyft – banan stiger i aktning. Sista nio – som normalt är en av de svårare avslutningarna på LINKS75 – tvingas retirera i medvinden. Vi driver längre än vanligt och banan kan inte stå emot. 16e – bunkern till höger om kullen framför green är majestätisk. LINKS75 junior slår floppslag och sänker för birdie – touché! 17e – arbetet är i full gång med att torva bägge bunkrarna innan green och höja den vänstra till gemensam nivå – kanske ett blivande LINKS75 alster – fotogenique. Vi spelar in mot 18e – tar i hand och vandrar mot en värmande dusch.
Snälla – ta med oss i gemenskapen – nu.

British Open har sedan 1860 spelats på 14 olika banor. Två gånger på Royal Cinque Ports, 1909 och 1920. Dessutom har man tvingats flytta tävlingen från Deal 3 gånger, dvs man har faktiskt ställt in mästerskapet fler gånger än man har arrangerat det.

1920 ledde Abe Mitchel efter inledande 36 hål med 6 slag. Detta efter utmärkta 74,73. Längre ner i fältet fanns George Duncan som inledde med 80,80 och var 13 slag efter. I ren desperation beslutade sig Duncan för att efter slutförd andra rond inhandla en ny driver på den lokala utställningen för golfutrustning. Med detta nya verktyg bemästrar han Deal, och avslutar magnifikt med 71,72 för vinst. Vändningen är den största i British Opens historia av en vinnare. Duncan fortsatte karriären med att även spela för Storbritannien i Ryder Cup 1927, 1929 och 1931.

Likt 17e hålets avgrundsdjupa greenbunkrar, äter Royal Cinque Ports skoningslöst upp blyertsen i scorekortet under avslutande 9 hål. En fantastisk avslutning på inledande LINKS75 äventyret.

Det Brittiska vårvädret visade sin bästa sida och bjöd på mestadels sol och förhållandevis lugna vindar. Genomgående mycket bra greener som bjöd in till låga wedgar och långa puttar uppför branta slänter. Av inledande banor utmärker sig Deal som en tuff motståndare. Längd, böljande fairways och brutala bunkrar håller koncentration och linksglädjen på topp. Här vill man skjuta lågt, och bemästra.

Hayling 1st green

Men även inledande Hayling, med sitt Royal Birkdale liknande klubbhus och Royal St Lytham:s inledande par3, skrapar ihop charmpoäng. En knixig links kryddad med kokosdoftande ärttörne. Genomgående halvlånga hål på armslängds avstånd – men som likt fångstgropar tar hand om slagen och placerar dom dit ingen någonsin önskat sig.

Littlestone 11e och 9e green

På Littlestone vill man sitta kvar vid fönsterbordet med sin “Selection of Dessert & Cheese” och längta tills man blir medlem och upptagen i gemenskapen. En vardagslinks av klassiskt snitt. En links man vill ha som hemmabana. Att få vardagsnjuta på.

LINKS75 – resan har börjat.

Det magnifika, vita klubbhuset lyser i all sin prakt denna tidiga morgon.

Klarblå himmel och hög frisk luft. Första gången vi får rådet är vid lunchen på Littlestone: “Be sure to have a cushion before the last nine holes”. Sista nio mäter 390 yards längre än första nio. från 12an och framåt är det alltid motvind. Våra förväntningar överträffas efter bara några hål. 3an en lång par 4 med greenen likt en skateboardgryta 380 yards bort.

3:e green

4an en par tre som kräver ett helt perfekt utslag för att inte hamna i svackan över green. Vi förs vidare bort mot vändpunkten och når 8an en par 3 med sex vaktande pottbunkrar som omsluter främre halvan av green. Utslaget rakt mot havet. Ett par 3 i absolut yttersta världsklass.

Efter 11an möter vi vinden och längden på hålen ökar plötsligt markant. Bagens 10 klubbor räcker inte till. Drivern är utplockad men efterlängtad. Väl framme på 12ans green möts vi av en välklippt grön yta som enklast kan liknas vid en halfpipe. Hål 13 till 18 är extremt tuffa. “Kudden” vi byggde upp första nio är snart uppäten. Inspelen övergår från järn7 till järn4. Fairway böljar än mer. Mr L segrar med 2/0.

En bana värd en egen resa.

Första resan.

Resan startar lördag morgon med 07:35 flyget mot Gatwick. LINKS75 skall ta sig an tre pärlor på Englands sydkust. Hayling, Littlestone och Royal Cinque Ports. Den här gången har vi med oss våra LINKS75 ambassadörer, Per och Erik. Vi går igenom Haylings scorekort och finner att 10:e hålet heter “Helvete” på Malaysiska – måste utredas.