Vi anländer långt innan tee time för att i shopen mötas av legenden Pat Ruddy. Kaffe och kontemplation innan vi förbereder oss för European. Väl ute på puttinggreen sätter startern ett vasst men hjärtligt horn i sidan på LINKS75. Han tar oss mot 1a tee och föreslår vit tee. Plötsligt är vi inte ensamma på tee. ”Where are you from” säger vår kompis. ”France”. ”Ok – red tee gentlemen!”. Fransmännen ser konfunderade ut tills LINKS75 sätter två perfekta kulor i mitten av 1a fairway – ”You can move back to blue if you like” – LINKS75 från TigerTee? European är inte likt något annat. Pat Ruddy har skapat och äger banan själv – inga medlemmar förutom de få utvalda som Pat vill ska spela där för en symbolisk årsavgift. Kanske LINKS75 kan få en inbjudan? Banan är svår – galet svår. Samtliga bunkrar har slipers, smala fairways, svåra greener och optiska synvillor. Dessutom har banan något som ingen annan har – 20 hål! 7A och 12A är två par3 som är extra – extra allt. Det var här Harrington förberedde sig innan han vann the Cluret Jug två år i rad. Allt blir svår direkt. 3an – ett par5 som bjuder upp till dans – men när man tänder ljuset ser man att man bör vara restriktiv. Varje hål är en egen utmaning – precis som det beskrivs i Paddys egen coffe table bok om varje hål. Vi övergår till bästboll för att få ihop en score. 7an – par4 – är utnämnt till ett av världens bästa hål – kanske inte det mest sceniska – men väl ett extremt hål som kräver mer de andra.
Teeshot at no7, European
Mungiporna pekar uppåt – underbart härlig linksgolf i skärningen mellan idag och 1896. Glädje – linksglädje! 8an – par4 – saknar bunkrar – men har allt det där en linksbana ska ha – riktigt underbart svårt. 10an – nu börjar det – luften känns tunnare – LINKS75 får anstränga sig till det yttersta. Så kommer ett makalöst pärlband av hårdföra links – 12, 12A, 13 & 14. En serie linkshål som sätter fingret på det Pat Ruddy har velat visa världen – att linksgolf kräver kärlek, mod och fantasi. 12e – par4 – mot havet med korsbunkrar och en green som är 127 yards djup. 12A – par3 – greenbunker med gorse. 13e – par5 – där tre perfekta slag fortfarande kräver en putter i Luke Donald klass.
13th, European
14e – par3 – som skapar glädje lika stor som julafton 1971. Några hål är dedicerade – valda av respektive legendar – det betyder något extra. 17e – en dalgång mot en väntande green – vi ler och gör birdie – den enda för dagen. På 18e träffar vi bunkerslipers och ser bollen studsa 150 meter i sida – vi tar oss mot en väntande sista green – på andra sidan en burn. Väl inne i klubbhuset diskuterar vi links och får med oss ett lass med litteratur.
Bra, bättre, Pat Ruddy!
Svenska
English