Ruffen är den värsta på 30 år får vi höra redan på putting greenen. I samma stund slår Bubba Watson och Jeff Ogilvy ut på 1an - en vänskaplig 18 hålare innan the Open.
En timme senare är det dags för LINKS75. “Are you Bill Haas?”. Vi ser konfunderade ut när hans caddie för dagen letar efter sin arbetsgivare. “Are you playing next week?”. Är LINKS75 med i The Open? Plötsligt stannar folk på parkeringen för att se LINKS75 slå ut. Pulsen är uppe i låga 180. Första hålet – par4, 430 yards. Nick Faldos favorithål. Det känns som en film. Ryder Cup 1965 och 69 – Nicklaus skänker Jacklins putt på 18e för delning. Arnold Palmer vinner The Open 1961. Peter Thompson tar sin 5e Open titel 1965 – också det på Birkdale. Vinden känns plötsligt kallare och starkare. I bollen bakom oss går Fed Ex Cup vinnaren 2011 – Bill Haas. Vi blandar friskt – ruff-par-ruff-par. Makalös layout - banan utlagd för sig själv bland sanddynorna. Torvade bunkrar i parti och minut. Sanden fyller luften när vi lyfter bollen över höghushöga kanter.
Underbara greenytor som för bort bollen från hål. Vart man än går – ett jättelikt vitt klubbhus i Art Deco som fond. Inspiration. Vi slår oskruvade j4 och håller upp för vind. Varje hål är en egen karaktär. En individ. En upplevelese. Framför oss har Bubba slagit driver-j3 till hjärtat av 15e – 544 yards. Mr L 5/4. Vi låter makalösa 16, 17 & 18 ta oss i hamn. 17e ett utmanande par5. 18e dito med två fairways som går samman efter 225 meter från vit respektive gul tee. Från innandömet av klubbhuset ser vi Bill Haas sänka en tvåmeters för eagle och 65 slag på 18e. Birkdale with the pros.