Vi tar oss igenom avspärrningarna till NW200 och når ett klubbhus modernare än bilen vi har hyrt. Portstewart har 54 hål – vi spelar Strand – den äldsta banan – Old Course finns kvar på andra sidan staden. Vindstilla regn – vattendroppar stora som pingisbollar – LINKS75 håller sig inomhus så länge det går – till och med en avdankad kaffeautomat får sällskap. Våra bästa kompisar – headcovers från Iliac – får stanna inne. Väl på 1a tee stiger linksglädjen till oanade höjder – har vi sett en bättre öppning? Hög Links75klass. Par4 med hög drive och utsikt över ett landskap fyllt av höghushöga sanddynor – två raka drivar senare kliver vi in i labyrinten. Ett inledande stort leende som räcker hela rundan. 2an skapar ännu större glädje – högt smalt utslag mellan två enorma sanddynor med en väntande backe mot en långsmal green – underbart.
3an – par3 – från 2a green ner mot backens början. LINKS75 spänner biceps och trycker ut det vita guldet i djungeln bakom green – macheten plockas fram och bollen befrias från sin isolerade plats – åter i spel! Mot 4e – par5. 1992 lät man naturen ta med banan på ytterligare en färd bland dynorna – Thistly Hollows. Vi leker ut långa drivar och spelar oss stabilt upp mot en väntande yta med galet svår pinplacering. 5e – par4 – 449 yards – högt utslag – inbjuder till kraft – inspelet skall slås i svagt motlut genom en klassisk sanddyneportal till en långsmal green – vi får en deja vu – Tralee. Det här är bra. 6e – par3 – links75klass – kort järn över en ravin mot en pinne i bakre kant. I sanddynan har man skapat ett skydd mot det Nordirländska vädret – eller kanske bara ett ställe att sätta sig och begrunda en svag fade.
I bakgrunden hör vi höga varv och hastigheter runt 200mph när tidsträningen startar. 7e – par5 – efter långa utslag låter vi Davies Love kliva av den finklippta ytan innan vi går för eagle – en push för oss långt ner i svackan till höger – flopp och putt – par! 9an – ”best 350 yards par4 in the country” – vi vill inte slå vänster – hamnar höger – återigen en massiv svacka – slutligen tar vi oss ut ur labyrinten för att avsluta ett långt niohåligt linksleende. 10an – Davies Love vinkar fram – LINKS75 svarar med socket – ridå! Pingisbollarna anfaller åter – vi fastnar i svackan framför 11an – vilken linkssvacka – en glädjesvacka. 12e – par3 med hög tee – sista nio lånar en sanddyna från första nio – finurligt. 13e – par5 – ett genomgripande arbete pågår i samtliga bunkrar – LINKS75 vill testa och lägger sig klots an mot en banarbetare – och på 15e igen.
16e upp mot klubbhuset för att vända ner med 17e – par4 – 428 yards – motvind – en jätteglädjesvacka framför green – Lundins 4e i kubik – vi försöker bemästra men banan visar var skåpet ska stå. 18e kvar – LINKS75 avslutar med klassiskt par – vi tar varandra i hand – leende. Trots katter och hundar från himlen vill vi åter spela första nio – hög linksglädje. Efter att ha diskuterat Eskilstuna och Gotland i shopen kör vi hem genom kvällens racetrack.