Vi tar oss snabbt över gränsen till England. Från Open-land till Gammon steak-land. Framför oss ligger Berwick upon Tweed – Goswick Links. Högsommar utan bevattningssystem. Vi ser ut över en utbränd fairway i betongklass 3. Medlemmarna har tagit med sig alla sina trädgårdsslangar och kopplat samman det till en enorm slang som räcker runt ett helt hål. Sättningen är två motsolsnior – start och stop vid klubbhuset – med en hög ridge mot havet. Vi fyller bagen med mer vatten än en kamel och tar sats mot 1an som tar oss upp på ridgen. 2an – par3 – linksglädje – en klassisk linksravin med väntande betonggreen.
3an – par5 – vi slår hårt och landar på 7e tee – sekreteraren från det glada 80-talet tar emot – “Välkommen till Murfields look-a-like” - vi tar oss vidare mot green. En välriktad drive hittas i ruffen – en enkel lay up studsar ner i fairway bunkern - greenerna skakar av sig varje försök till inspel – en simpel tvåputt blir till tre - you can call me Rugged. LINKS75 kan inte göra par – det går inte! Efter första nio söker vi tröst i några nedsmälta engelska chokladbitar – byter boll – nyper varandra i kinderna – väljer lägre gradtal och tar i lika mycket som våra tatuerade kompisar i bollen bakom. Redan på 11an ger det resultat – par! 12an – tvättäkta links – en stur lutande kulle som för alla anfallande vita kulor mot höger – en halvblind green och ett väntande dubbelt klockspel – glädje! 14e – par4 – vi prövar Stensons j4 och sätter ett enkelt par – cured?
15e – par3 – badkarsgreen – en missad j8 går nästan direkt i hål – hio? – helst inte! Vi studsar vidare. 17e – par5 – vi når på 2 – tystnad – tagning – ridå! Sista hålet kvar. Hela förmiddagen har vi suttit och studerat hur medlemmarna hanterat detta korta, väl inbunkrade avslutningshål. Högt utslag – 250 yards – par4 – rakt mot klubbhuset – vi längtar efter birdie – peggar lågt – slår hårt och hämtar ett par. Torra som russin tar vi oss över savannen mot en kall dusch och en Belhaven Black.