Efter att ha blivit utskrattade för våra rutiga golfbyxor svänger vi ut på vägen mot RWNGC innan det blir flod – idag 9 meter. Banan ligger på en smal landremsa mellan hav och marsh. Klubbhuset är original – ett enda stort rum med ekpanel som förflyttar oss 100 år tillbaka i tiden. På 80-talet tog stormen med sig 25 yards av banan utmed ettan, 16e och 17e – alla sanddynor försvann till havs. Vi tar sandgången mot den vaktande järngrinden och kliver in i linkshimlen. Regn i luften. 1an – med delad fairway – till 3an bjuder på klassisk links med bunkerväggar av torv och slipers.
Greenbunker at No3 at Royal West Norfolk
4an – en fantastisk par3, 129 yards – som på en tårtbotten av slipers omringad av bunkrar ligger greenen och lurpassar. Tvåbollen framför oss går vilse och slår ut åt fel håll – försvinner 300 yards mot en väntande 2a green för att inse sitt misstag – vi går inte igenom – vi går förbi – åt andra hållet. 5an – par4, 437 yards – med dubbla siktpinnar – som ett mål. 8an – par5, 494 yards – en prövning av den högre skolan – två marshland går parallellt över hålet – som att studsa bollen på en smal remsa gräs till nästa – underbart.
Teeshot over marshland at No8 at Royal West Norfolk
9an – par4, 405 yards – också den en utsökt pärla med höga flöden – avslutas med en mycket svårträffad green. Banan vänder tillbaka – headwind. 14e – par4, 430 yards – siktpinne på toppen av en grytgreen. Ett linkstorg av links75klass öppnar sig – 5e och 14e green samt 15e tee – högsta klass. 15e – par3, 188 yards – en gigantisk bunker fylld av slipers som kräver kunskap långt utanför gängse svingplan. På 16e möter vi en svart hund – kallsvett – baskervilles hund? 17e till 18e en klassisk avslutning med dolda bunkrar och delade fairways. MrL 1/0. Med Guiness i hand och goda medlemmars lag frågar bartendern efter våra tatueringar när vi svarar Great Yarmouth om morgondagens utmaning.
The Clubhouse at Royal West Norfolk
Brancaster – en obligatorisk lektion i klassisk links.
Svenska
English