Efter ett linkstrassel av stora mått testar vi en andra gång att flyga till Islay – den första slutade åter i Glasgow då dimman var lika tät som på West Cornwalls kyrkogård.
Nummer 73. Efter en arbetsseger i världens mest välsorterade Islay Whisky bar beställer vi Full Scottish inför dagens stundande äventyr. Vi anländer till Machrie GC and Hotel. Hotellet är nedlagt sedan 2010 – ödsligt är bara förnamnet – omedelbart kommer The Shining känslan krypande – inne i det obefintliga locker room har någon skrivit flog på spegeln – det knyter sig i magen. I den kombinerade baren och proshopen ser fåtöljerna ut att vara från sent 1800-tal. Tryggheten återvänder när vår värd berättar om sina 16 år på klubben – från bröllop utan el till dagens tvist om vattenledningar med närliggande markägare. Plötsligt dyker ägarna upp – LINKS75 hälsar på Sue Nye – Gordon Browns fd sekreterare som tillsammans med sin man – Gavin Davis – har köpt bana och hotell för att återställa det till sina glansfulla dagar – 2015. Vår vän skribenten har talat sig varm för Machrie och dess knotighet.
Two of very few bunkers at Machrie
Vi ger oss ut med dagens hyrset – tillika extremt förlåtande klubbor. 1a hålet präglas av något så ovanligt som knott – dessa små människoätare har hittat det enda vindstilla utrymmet på hela Machrie – vi spelar så fort vi kan för få ro. 3an går utmed havet – vi hittar elefantgräs – som behåller det vita guldet. Landskapet framför oss är fullt av sanddynor täckta av grovt elefantgräs – ett urknotigt svar på Trumps moderna implantat. Sen tar det fart – 3an – par3 – som innehåller 4 av Machries totalt 12 bunkrar! Plötsligt är vi inne i linkslabyrinten – blinda utslag över höga elefantgräsdynor – inspel över ännu högre dito – havet som granne – fairways smala som blyertspennor – fairway som en gömd ö – greener med dolda bunkrar som man måste fira sig ned i – rösade leder till nästa hål – och utanför detta havet på ena sidan och något som liknar svenska fjällen på andra sidan. Inte en bil. Inte en människa. Vi är ensamma. Helt ensamma. Vi pratar vidare efter rundan. 2an och 10an ska byggas om. Ian Woosnam har klurat och ritat. 10an blir ett spektakulärt hål – där utslaget flyttas upp på en sanddyna – vi längtar redan. 13e hålet – par5 – ingången till green är 10 yards bred – att chansa är att spela med riktigt dåliga odds. 15e hålet och vi kliver åter in i labyrinten – som en förberedelse till en av de mest beroendeframkallande avslutningarna LINKS75 har sett – 17e – par4 – ”Ifrin” – gaeliska för helvetet! Blint utslag – måste slås med träklubba för att överhuvudtaget kunna manövrera inspelet –helt blint – en hög elefantgräskulle – nedanför något som liknar en extremt knotig version av Prestwicks 17e – över elefantgräs – kullar – hungriga småbunkrar – väntar en krullig green – par är LINKS75glädje.
17th green, Machrie
Vi vill gå tillbaka – spela igen – igen och igen – linkskärlek av renaste slaget. 18e – blint inspel. Vi leer stora härliga linksleenden när vi tar oss mot det tomma hotellet som lyser upp av all vår linksglädje. Machrie i våra linkshjärtan.
Svenska
English