Redan på väg mot Luffness infinner sig glädjen – en boll på rymmen dyker upp i vägkanten – snett, jättesnett eller bara ett slag som följt med vinden? Det blåser rejält – 3 klubbor. LINKS75 fäller vant in stödbenen, hostar kraftfullt och ber om medical excemption. Klubbhuset har en minimal spikebar – som en garderob – på ena sidan vardagen på andra sidan Narnia. Vi dricker kaffe och kommer direkt i clinch om väder och vind – västlig, varm vind. Det är tävling från medal tee och vi väntar in sista paret ut. Banan har spelats förut – men satte inga spår. Förväntningarna är låga. Redan på 2a hålet – par4 börjar känslan komma – nytorvade bunkrar av högsta klass. 3e – par3 – motvind – bollen framför slår drive. 4e – par5 – motvind – revade segel och dieselmotor mot greenen – det känns långt – otroligt långt.
Över vägen mot 6e – vindstilla bland gorse och vårgrönt gräs – riktigt varmt – höga j8 mot en försvarslös green. 7e – rakt upp mot Gullanes kulle – LINKS75 vräker sin drive över green – Dustin here we come! 8e – från kullen och nedåt – vi krullböjer våra drives över spelfält och angränsande gröna ytor – hålet känns oändligt – är det green där borta? Vår banguide räcker inte till – det behövs orienteringskartor av modell större. Efter 9an lägger vi oss på närliggande bänk – till och med grodorna har blåst upp från havet. Det krävs tre händer för att sätt i flaggan. Vi slår helt nya slag – putt och chip med sikte långt från hål – blås in! Klarblått. Firth of Fourth vänder sig ut och in – tar sats och tvingar oss att kryssa mot målet. Banan tar dock emot med öppna armar, ler och säger ”hej”. Vi kan inte annat än tycka om den – det här är bra. Klassisk links – som ett bokmärke i Donald Steels bok. 12e – ”Luffness” – ett underbart par4 med nytorvade cross bunkrar som bara vill ha uppmärksamhet.
Stilrent och bra. 14e – som en osynlig vägg motar vinden undan våra slag – en till höger – en till vänster. Vi söker i knähög, vintergammal ruff – utan framgång. New balls please! Väl framme vid green visar banan åter sin bästa sida – underbara kullar och ondulerad green – vår frustration vänds till värme. Vi vänder upp och avslutar med vinden. 17e – 340 yards – nås med skruvad drive – vinden är plötsligt vår vän. Banan avslutar med en klapp på axeln och vi ler och lovar att träffas igen – trägen vinner.