För 120 år sedan – i takt med järnvägens utveckling – lade Old Tom ut linksbanor på löpande band utmed den skotska kusten. Man lät naturens former bli spelets utmaning och njutning. Genom åren har dessa linksbanor blivit vad de är idag – vind, sand, regn, hav och tusen och åter tusen fotsteg och slag formar kontinuerligt dessa spelplatser – det enda som inte syns är glädjen! David McLay Kidd tillbringade sin barndoms somrar hos sina farföräldrar i Machrihanish – 2006 blev han ombedd att lägga ut Machrihanish Dunes på samma sätt som Old Tom. Idag finns en av de mest autentiska urlinksbanor att beskåda – hur den ser ut om 100 år återstår att följa. Fairways och greener följer landskapet – bunkrar är utgrävda i sanddynorna där kaninernas redan grävt.
I ett passande klubbhuscottage är locker room i extremt modernt linksmanér delat mellan män och kvinnor. Banan har 5 tees – fulla av självförtroende väljer vi vita. Startern berättar halva Kintyres historia och en modern farytail om de ofantliga 300 M£ som har investerats i banan och närliggande hotell – innan vi pekas 300 yards uppför kullen mot 1a tee – några tips på vägen; det finns pilar i marken på varje tee som indikerar i vilken riktning hålet går!
Find your way at Machdunes
Vad har vi framför oss? 1a tee – par4 – siktpinne – en kraftigt böljande fairway ner i en svacka – LINKS75 slår ut – det vita guldet förs fram sin egen väg av naturen. Inspel mot ny siktpinne – green djupt bakom sanddynor – en naturligt ondulerad green – birdie. Banan knyter ihop säcken – den felande länken mellan Royal West Norfolk och Trump International. Att spela denna i slutet av resan är som att sammanfatta all vår kärlek och kunskap till marken mellan hav och land – glädjen är obeskrivlig. Vi tar oss vidare genom linkslandskapet – det finns knappt en slät yta – LINKS75 hamnar i nya lägen för varje slag – greenerna är obeskrivligt ondulerade – ibland nästan omöjliga – det vita guldet studsar och rullar obehindrat – som om det vore ute på grönbete. Framför oss går männen från Ljunghusen i tidsenliga plus fours. Själva har vi tillägnat dagen Johnny Miller på sent 70 tal. Första nio – närmast havet – är ett prov i uthållighet och skicklighet – vindstilla – vi vill spela i vertikalt regn och vrålande hav. Vi hämtar nya krafter hos linksgudarna och i våra astronautkakor innan vi med raska steg går igenom våra landsmän som retirerar för en snabb Guinness innan sista nio. Ut på nya äventyr – sista nio går innanför första nio och har några hål av mer marsh karaktär – men med samma bubbliga fairways och greener – som skapar utmaning och glädje. Plötsligt står vi på 13e tee – par4 – 253 yards – vi lägger oss klots an till green – och vilken green – naturligt fickparkerad mellan två kraftfulla sanddynor – unik urlinks är bara förnamnet.
13th green, Machdunes
Med en birdie och leenden stora som Jokern i Batman kliver vi upp på 14e – par3 – utsikt över havet – på green pågår en full fotosession för Visit Scotland med 20 väldresserade svarta får i klassisk links gruppering i bakgrunden – fashion shoot play – fåren leds av green och LINKS75 sätter det vita guldet bredvid flaggan – precis som på TV – birdie. Med ett uppdämt behov av urlinks låter vi vårt vita guld rulla och studsa in mot 18e green – en unik upplevelse.
Svenska
English