På morgonen vaknar vi i Waterville House. Kvällen innan har vi ätit nyfångade skaldjur på Smugglers Inn med ett sent avslut i Honor Bar. Utanför frukostrummet hänger ett foto från TV rummet på Tiger & Mark o´Meara. Vår värdinna förkunnar torrt att det är finare väder idag än på hela sommaren – 12 grader och regn i luften. Charlie Chaplin står staty i byn och Payne Stewart vid klubbhuset. Van Morrisons stämma lotsar oss in den sista biten mot en väntande links. Rätt stämning. Startern tittar mot himlen och pratar vind innan vi lotsas till 1a tee. Regnkläder är på från början. Fjällvandringen kan börja. 1a hålet är rakt, enkelt och förlåtande – vi är uppvärmda. Den första kaninen kommer ut ur sitt hål – den ser precis likadan som på alla flaggor. Sen exploderar det. Tom Fazio tar oss med på en av de mest hisnande åkningar vi har varit med om. 2an ner mot havet med ett avslutande greenområde som öppnar våra sinnen – som en ung bourgogne. 3an – till viss del klassisk amerikans linkskänsla med stensättning mot havet – men som kräver manövrering av alla dimensioner.
Third hole, Waterville
Regnet tilltar. Blåsten friskar i. Det gör ont i ansiktet. 4an – par3 – klassisk links är bara förnamnet – efternamnet är Dunes. 5an & 6an – par5 & par3 – leder oss fram till 7an – Teacher – ett par4 som visar var skåpet ska stå. Sol. Blå himmel. Det mojnar. Men bara för några minuter innan 8an, 9an & 10an tvingar oss att slå stenhårda j3 i motvinden – den sistnämnda en best på 475 yards, par4 från bakre kulorna. Rakt in bland sanddynorna. Labyrinten börjar. 11an – par5 – underfundigt utslag med abrupt avslut – en stor gryta och upphöjd green. Ambassadörerna har redan nått 12e tee – glädjevrål av links75klass. Mass Hole – par3 – kanske det vackraste vi sett. Ett gudomligt hål med blodig historia – här vill vi vila när det sista slaget har landat. Amen. 13e – par5 – medvind – vi vilar med hissade segel och leenden för stomatol. 14e & 15e – återigen två hisnande par4. Solen värmer. Vinden tilltar. Links75klass på vädret. Avslutningen känns sakral. 16e – par4 – uppför – dogleg vänster med upphöjd green – 386 yards. Fredagen den 13 juli 1974 har Liam Higgins fram tills dess tvåputtat varje green – 16e blir rundans undantag. Liam´s Ace – han gör HIO och sätter banrekord – 65 slag.
Liam´s Ace, Waterville
17e – par3 – rakt ut mot havet – 196 yards elefantgräs mot en upphöjd green med en dånande Atlanten som närmsta granne. Vinden ökar i styrka. 18e – en avslutning värd en egen bok – par5 – 594 yards – längs med Atlanten. Hänförda av utsikten från tee och stärkta av övre makter låter vi drivarna hänga över havet innan Watervilles osynliga hand för dom in en bit över 300 yards. MrL 2/0. Med mössan i hand låter vi blicken stilla vila på fairway, havet och dynorna. En värmande Irish Coffee får oss att fundera på nästa liv.
Svenska
English