Redan i shopen känner vi oss hemma – råd och förmaningar kring gångvägar, vattenhinder och ett blint par3. Puttinggreenen blir området för konversation – ”vi ska gå ut efter två jättelånga svenskar – är det ni?”. För en vecka sedan spelades Brittiska amatörmästerskapen för damer – banan är i topptrim. I omklädningsrummet står en läderbag från R&A. Strålande sol och lagom vind. 1a utslaget – par4, 319 yards – tee i jämnhöjd med bardisken, siktpinne och en gigantisk bunker med slipers – glädje – birdie. Vi spelar oss bort från klubbhuset med ett stort leende på läpparna. 2an och 3an – tuffa two shotters. 6an en kort par4, välbunkrad med upphöjd green som kräver precision. 7an – par3 152 yards – med höghushöga sanddynor till vänster, krönta med en bänk och en gigantisk bunker med slipers som en vägg framför green – links75klass. 8an och 9an – mötande par5. På 10an finns en obelix med ett märke från tidvattnet 1978 – högt. Vi får supporterande hejarop från bollen bakom. Plötsligt kör vi slalom över ridgen – 12an kort par4 – blå pinne – 13e kort par4 – röd pinne och avslutningsvis 14e – par3 212 yards – blint mot väntande flaggstång.
Då är den där igen – den svarta hunden –Sherlock! Avslutningen – 15e – underbar par5 – med krävande course management. 16e – par3 159 yards – kräver en egen berättelse. 1974 avgjordes regionens årliga foursome – Robert Taylor glömmer det aldrig. På inspelsdagen gör han HIO med j1 på 16e. Första tävlingsdagen gör han HIO på 16e med j6. Andra tävlingsdagen gör han återigen HIO på 16e med j6. Hatten av! Hattrick.
Mrj 4/2. 18e – lysande avslutning med upphöjd green vid 1a tee – full insyn från baren. LINKS75 bryter 80 och känner sig som hemma