Frukost med utsikt över 18e fairway. Flaggorna står rakt ut – är dom nystrukna med tapetklister? Dagens första steg tar oss nästan ner i backen och förkunnar att vinden har fått rejält fäste. Vi inspekterar universitetsfakulteter, Old Tom Morris shop och dagens Ballot. Ambassadörerna har landat – ETA 11:00. Vi spelar banorna från havet och inåt land – Jubilee, New och Old.
Mot Jubilee, den tredje mästerskapsbanan – från 1897 – byggd som hyllning till drottning Victoria. Från början avsedd för kvinnor och nybörjare – men med hjälp av allas vår Donald Steel uppgraderad till en rejäl utmaning 1988. Vi äter upp oss inför dagens strapats – det är bara vi på banan. Bron över till Dundee har stängts och stormvarning utfärdats. Stödbenen fälls in – säkerhetslinor och klätterutrustning kontrolleras – allt lösa detaljer skalas bort.
Second green, Jubilee
En enorm hårtork slår emot oss på första tee – stancen är bredare än kroppen är lång. Hårda bollar utan skruv. Korta peggar. Crosswind – 18-20 m/s på varje hål. Vi siktar 40-50 meter åt sidan och låter vinden ta bollen mot andra fairway. Bagen fungerar som ett stormsegel – vi kryssar upp mot vinden med en slör mot andra ruffkanten. En icke stormsäkrad headcover försvinner mot horisonten. Hålen passerar genom vindtunneln – vi slår mot green efter green som en väderbiten sherpas – marken mellan hav och land känns som ett klätterpass på Mount Everest. Plötsligt ligger vi i en bunker – väl nere inser vi faktum – den är tom – sanden har blåst bort! Till och med puttarna måste hållas upp mot vinden. Vid vändpunkten – havet är som en vrålande best – vi puttar upp mot hål för att få tillbaka bollen med vinden. Glädje. Stora mungipor och extremt trötta linksälskare. Banan ger inget – den tar allt. LINKS75 slår ohyggligt snett – och långt. Hålen virvlar förbi – banan behöver återupplevas. Vi känner oss vilse – på jakt efter en stilla plats att andas på. Då dyker det upp – som nedbeemat från ovan – Steel´s Gem – 15e hålet. Vilken skapelse.
Steel´s Gem, Jubilee
När Donald formade banan måste han ha haft med sig detta från sina barndoms rundor i sent solljus med en ljummen vind – scoren fylld med par – svingen fylld med självförtroende. Ett hål vi vill ha på med oss till den dag vi också bygger en bana. Äntligen når vi fram till ändstationen och kan trötta men lyckliga börja nedstigningen.
Svenska
English