På första tee står Kraftwerk och ackompanjerar våra utslag – i horisonten vit rök och skorstenar en masse – som en dröm av Pink Floyd. Dr MacKenzie förbättrade banan 1925 – idag finns det 22 hål och tre slingor – vi spelar Brabazon. Rugged tee och blommig fairway – framför oss en fyrboll med hårt tillslag och tillhörande biceps-tattoo. Vi inleder med fyra raka par – skorstenarna är våra bästa vänner – gigantiska siktpinnar i fjärran. Visste Dr MacKenzie det när han designade banan – kunde han se in i framtiden – kanske gjorde han även detaljplanen för fabrikerna. 3e hålet – Doctor – en hälsning till dåtiden – makalöst bra – med en serie av torvade bunkrar.
Vi fortsätter första nio – mot skorstenarna – vänder efter 8an – med en pluggad boll på fairway – ridå! 9an – vi blickar plötsligt mot strand, stad och elefantgräs. Redan efter halva hålet saknar vi vår industrilinks och siktpinnar med rök ur. 10an – mot stranden – bredvid går familjer påväg till söndagens bad – på green ligger inte två kulor utan tre – någon har lagt någon annans boll mellan våra – vem? – Dr MacKenzie? 11an – ett blint karaktärsslag över ett oändligt buskage – mot en vinkelrät fairway – mod och siktpinne – vi saknar bägge och slår hårt över fairway in i en väntande ruff.
12e och 13e rör sig mot varandra mellan buskagen – sen kastas vi åter ut i det fria. Med ryggen mot skorstenarna tar vi oss tillbaka – 16e, 17e och 18e – en avslutning arm i arm med Kraftwerk och 1a tee – industrilinks i klassiskt snitt.