Vi inleder med True Links. Leasowe – granne med Wallasay. Redan vid 11am börjar de första medlemmarna att registrera scorerna från dagens runda. Vi frågar om goda råd – “Keep away from the rough”. Ett råd som visar sig vara mer sant än väntat. Det har regnat i månader säger bartendern och häller upp en Ale. På anslagstavlan förmanas vi att fylla i en incident report om vi slår över vägen och in i civila trakter på hål 13 och 14.
Slagrädslan från Broth kommer smygande. Från vårt lunchbord ser vi hela banan – tror vi. Men bakom 1ans green finns en mur med ingång från Alice och Underlandet – och vips finns det tre hål till. 2an en kort par4, 3an ett svårträffat par3 och 4an ett 400 meters par4 som leder oss tillbaka till muren. Väl tillbaka möter oss ett par5 med fairway bred som röda mattan och tjuvtjockt elefantgräs en meter utanför. Vi tvingas leta efter andras bollar för att inte lägga in en stor order i shopen. Någon äter bollar. Precis utanför fairway. Mannen bakom oss hamnar på fel sida muren och tvingas använda övernaturliga reflexer när hans försök att komma tillbaka i Underlandet får muren att föra bollan långt, långt i motsatt riktning. Vi tar oss vidare längs den skyddande vallen mot havet. 6an till 9an är småtrevliga par4 av bra linksklass. Sedan tar det roliga slut. Fairways läggs som dominobrickor bredvid varandra tills Out of Bounds mot staden tar emot. Vi tränar linksslag och svär åt den alltjämt hungriga och bollätande ruffen. På 17e blir det allvar. 500 meter. Motvind. Än är vi inte färdigtränade. Banan hånler. Men vi avslutar galant med par på avslutande par3 av klassiskt linkssnitt med klubbhuset i fonden.