Redan i gången ut mot flyget står vi tillsammans med våra ambassadörer och testar låga händer och tänker oskruvat. Den gröna ön ska pröva vår linkskunskap. Inflygning över väntande fairway. Vi beger oss direkt till Dublins finest – Portmarnock. Omgiven av vatten i tre väderstreck får oss att räkna bollarna i bagen två gånger. Klubbhuset erbjuder en miljö som höjer våra förväntningar. 1an får oss att inse vidden med links – hav, klubbhus och turf. Vi tar oss ut med hedern i behåll. Hålen följer landskapet. Greenområdena varierar – klassiskt platt, modernt med avrinning – vi får inte ordning på hur det ska vara. 2an – ytterligare ett par4 – är en underbart smal dogleg vänster där svängen följer vattenlinjen. En tredje – nyare slinga från 1971 – nästlar sig in i vår rond. 5an – par4 – prövar våra klassiska linkskunskap – sikta mot skorstenen! Vädret är på vår sida – solen värmer i den sena septemberdagen. 9a – in mot klubbhuset – banan gör en U-sväng och beger sig omedelbart ut igen. Nu tar de fart. Några inledande par4, par3 & par5 bereder oss på vad som komma skall. Sen är vi där. Sista 5 hålen – beskrivna av Bernard Darwin som den bästa avslutningen av alla. 14e – par4 – svag dogleg – crossbunkrar och en upphöjd green som för bollen dit ingen någonsin letat – Henry Cotton beskrev det som det bästa par4 i hela världen!
No 14, Portmarnock
Vi kliver upp nästa teebox – 15e. Mötet med stranden, vilt elefantgräs, hård vind och ett sagolikt par3 – får oss att jubla. Ett hål i stark links75klass. Alla bagens slag tas fram – vår bollar möter sand, elefant & green. Bren Crenshaw kunde inte ha beskrivit det bättre – “the shortest par5 in the world!”.
15th green, Portmarnock
Stärkta av eufori tar vi oss an avslutande hål med förnyad kraft. 16e – ett kraftfullt par5 följs av två långa par4 rakt in i vinden med septembersolen påväg mot horisonten med en väntande upplösning på Medinah. MrL 1/0.
Svenska
English