Vi har bokat en upplevelse – Prestwick Experience. I antågande mot klubbhuset möter vi startern i grön kavaj. British Opens vagga – 1860 – det var här det började. Klubbhuset glänser i solen. Känslan infinner sig direkt. Puttinggreenen tyder på klass – hög klass. Vi blickar ut över första hålet – en av de mest kända linksinledningarna – tillika fruktade. Järnvägens mur utmed hela högersidan – hög ruff till vänster. Innan tee off tar startern kort på oss – glömmer minneskortet och tvingas till repris – LINKS75 är förevigade. Med på vår Experience får vi en amerikan som också ägnar sin tid åt legendariska links på brittiska öarna – glädje! Idag går vi från röda klot – ”We actually put them at the distance we want”. Väl uppe på 1a tee går startskottet och vi lägger halva det vita guldet kloss an mot muren – uppe på fairway slår vi inspelet i muren och studsar hårt mot 2a tee – Bounce Back. På 2a tee blickar vi bakåt – återigen besegrade – ett makalöst bra inledningshål – grymt men rättvist. 3e – par5 – mot en sliperskombination som påminner om när B. Salming täcker skott – andra slaget ska slås över en ridge mot en smal väntande vinkelrät fairway med meterhöga kullar – STOR linksglädje – underbart. En öppning värdig en knotig urlinks. 5e – par3 – Himalaya – 180 yards blint över en hög ridge. På tee anges att flaggan står i mitten på green – kan LINKS75 hantera den informationen?
Vi tar oss över ridgen mot en väntande green och den övre nivån av banan. Här väntar fyra makalöst långa par4 – 7an mäter 488 yards från röd tee! ”Slog ni drive-j8” frågar pron efter rundan – ”nix j9” svarar LINKS75 – på 3e slaget. 9e hålet tar musten ur oss – mot en väntande siktpinne i Portrush klass – but still an Experience. 10e tar oss ner från övre nivån – fortfarande lika långt – röd tee har precis fått en ny innebörd. Vår amerikan slår konstslag från kanten av en fairwaybunker och sätter puttern för ett ”Mickelson-par”. 11e – par3 – på andra sidan ligger Troon – en väntande juvel. LINKS75 rullar bollen i hålkant för en HIO – birdie. 12e – par5 – innan LINKS75 gör birdie både på första och andra bollen får vi utslagen från 4e tee mellan fot och bag och en svag Fore! viskning rullar över gröna mattan. 13e – vår vän amerikanen driver 16e green – vi ler och konstaterar att linksglädjen är stor – jättestor. Den väntande avslutningen visar sig kräva mod, fantasi och en beskrivning i LINKS75klass. 15e – par4 – inget att sikta på – toppen av en flagga i fjärran – en låg hybrid på vänster sida över ridgen 185 yards bort – nedanför ridgen en väntande bunker, böljande fairway i badkarsmodell. Pinnen ännu mindre synlig inför 2a slaget – en väntande green som lutar ifrån med meterhöga kullar framför – vi gör par och ler stort. 16e – par4 – obefintlig fairway – 13e på vänster sida, elefantgräs till höger och B. Salming framme vid green. ”Hit it hard – really hard” – För Drottningen! – LINKS75 lägger det vita guldet i svackan i greenkant – chipen läggs död vid pinnen – birdie. 17e – vi låter ett klassiskt LINKS75 FORE! eka över fairway medans tre adrenalinstinna drivar sprids för vinden – en till vänster, en till höger och en i mitten. Vi klättrar upp på kullen och ser ut över Sahara. Väljer klubba – green – par.
Three down – one to go. 18e – mot klubbhuset – nåbart – två kulor på green – en bredvid – birdie! Vi avslutar i The Dining Room med långbord och utbyte av Prestwick Experiences.