Wirral. Hoylake. Royal Liverpool. Enligt sedvanligt manér den här veckan blir vi varnade för ruffen. Av medlemmar, starter och pro:n nästgårds. Gräset är högt. Underbart höget. Det är som ett vajande hav kring oss när vi kommer till 2an. Vi ser några flaggor sticka upp över ett fält av färger, konturer och liv. Vilken underbar linksmiljö. Klippningen gör banan ännu bättre.
First hole att Hoylake
Banan börjar sättas upp inför 37e Ladies British Open i september. Inledande hål är som korridorer genom midjehögt gräs fram till en smal fairway flankerad av bråddjupa torvade bunkrar. Extremt utmanande. Det blåser upp. Regnet hänger i luften. Vi kippar efter andan och adrenalinet får oss att spela på högsta nivå. På 4an ser vi bollen framför oss mitt i fältet. Nej dom är på tee framför. Plötsligt syns ingen bana – bara gräs. Samtliga bunkrar har fått manikyr och torven är helt slät. Avrinningsytorna kring green perfekt klippta. 6an och 8an i motvind gör motstånd. Vi vänder på 9an – punchbowl – och sätter dagens första birdie. 10e och 12e – två makalöst bra par4 som sätter hela spelet på sin spets. Vi klarar av det galant och sätter även upp en one-shotter på 11e och 13e. 14e par5 bjuder in till drive men tar emot med sand. Vi lyckas ta oss upp och slår oss fram mot en makalöst välskyddad green. 15e – 417 extremt utmanande yards spikrakt in i vinden – helt enkelt en religiös upplevelse. Minsta lilla blotta i våra svingar visar sig obönhörligt i den allt mer djungelliknande ruffen. Mr L 3/2.
Bunkers!
Samma sak med 17e. Ett hål man vill ha på bakgården. Att spela om och om igen. Ett hål som aldrig blir tråkigt. Ett hål som fostrar och belönar. Linksgolf av absolut världsklass. Royal Liverpool. Hoylake. Wirral.
Svenska
English