Efter några felkörningar inne i Liverpool möts vi av ett varmt välkomnande i receptionen. En lättare lunch och sedan ut på första tee.
Den gamla hästkapplöpningsbanan ligger framför våra fötter, första utslaget kan när det blåser vara en aning ansträngt, out höger och klubbhus till vänster. Vi följer dock starterns råd, slå rakt max 235 yards, enkelt!
Hoylake är den näst äldsta linksbanan i England, bara Westward Ho! i Devon är äldre. Två kända Hoylake medlemmar är John Ball och Harold Hilton, de två dominerade amatörgolfen vid tiden för förra sekelskiftet.
Efter att ha spelat de fem första relativt flacka hålen öppnar sig himlen och regnet öser ned. På nionde hålet “Punchbowl” ser man havet för fösta gången, ett skönt hål med greenen inbäddad bland sanddynerna. Hål 10 och 12 har vissa likheter, båda dogleg vänster. Hanterbara så länge man undviker bunkrarna vid utslaget. Det korta 11:e “Alps” är en riktig pärla.
Avslutningen är högintressant, fjortonde en möjlighet som bör tas tillvara, femton och sjutton två magnifika par fyror där par är första klass, den nybyggda greenen på sjuttonde gör hålet extra intressant. Det sextonde en möjlighet, det var här Roberto de Vicenzo avgjorde 1967 års the Open med en magnifik spoon över muren upp på green.
Regnet har upphört, solen tittar fram, LINKS75 spelar artonde med ett leende på läpparna. Royal Liverpool är en klubb man gärna återvänder till, många gånger.