Sommaren möter Englands äldsta klubb och vi den. Mästarbältet tronar i baren. Vi läser långa par4 och väljer vår topp-10. Från ett linksindränkt klubbhus tar vi oss ut på första tee för att mötas av bockarna bruse – dom enda gräsklipparna, inklusive brunte, som finns på anläggningen – som har blockerat bron över den Burn som strömmar mellan 1a tee och 18e green.
2:a green, Westward Ho!
24 grader och 2 klubbors vind. 1an, 2an och 3an - klassiska links mot vind, över väg. På 4an möter vi den klassiska bunkern – LINKS75 har varit i den, och nästan tagit kol på sin motståndare i försöket att ta sig ur. 6an en makalöst vacker links par4. På 7an går vi plötsligt igenom en tvåboll. På 8an vinkas vi åter fram – och lyckas i all hast förväxla par3 med par4 och vräker iväg en pressad spoon mot stranden, 100 meter bort. Vi tar oss vidare mot Juncus Effusus – Rush Bushes – ogenomträngliga på land. På 10an och 11an smalnar allt av mot en vägg av Rush.
Utslaget 11:e, Westward Ho!
Vi får löpande råd från bakomvarande boll med medlemmar och navigerar rätt. 13e hålet – fältet fritt – par5, vi vräker oss på drivern för att upptäcka en green som en upp och nervänd soppskål – här gjorde Tom Watson en enkel eagle när han sällskaps spelade med sin fru.
13:e green, Westward Ho! 4
Vi vänder ner i björnfällan på 15e och lyckas göra birdie från bunkern på 16e. Slår tillbaka mot klubbhuset och en efterlängtad Guiness av stor modell. 17e och 18e utmanar mod & course management – en klasssisk avslutning, MrL 1/0.
Svenska
English