1933 och 1937 anordnades Ryder Cup på Southport & Ainsdale. 1933 var Walter Hagen kapten för det amerikanska laget som förlorade med 5 1/2 – 6 1/2. 1937 var återigen Walter Hagen kapten, denna gång med Gene Sarazen, Byron Nelson och Sam Snead i laget – vinst med 8-4. Idag heter spike baren Ryder Bar – belamrad med foton och scorekort från dessa två bataljer.
Med överblick från det mansion liknande klubbhuset börjar S&A med ett fantastiskt par3. Banan är granne med Hillside – järnvägen mellan Southport och Liverpool delar banorna åt. Landskapet är makalöst vackert, en inlandslinks med sanddynor, gorse, ljung och vajande högt gräs. Banan tar omedelbart fart mellan sanddynorna. Varje hål har en egen karaktär. 3an – ett par4 med högt utslag och svårstoppad green.
Third green, S&A
4an – ett kort par4, 313 yards, med ett antal fångande pottbunkrar på perfekt avstånd för ett långt järn. 5an, ett par4 som kräver två långa slag mot en upphöjd green. Banan är i underbar kondition. Nattens kraftiga regn har bara satt sina spår i bunkrarna. Däremot är ruffen tätare än någonsin. På 7an - ett par5 dogleg vänster håller vi tungan rätt i mun och lägger bollen tillrätta på green på 2. 8an och 10an är två par3 med lite mindre karaktär – men kan fungera som uppladdnings- och andningshål för 9an som är ett par4 av kraftigt utmanande karaktär. Damerna framför oss väljer att bara spela 9 hål – och vi kan obehindrat ta oss vidare. Banan svänger upp mot en skogskant som skapar ytterligare en dimension. 12an, Warren, är delvis blint i starten – men väl iväg visar det sig vara ett mästervärk, 407 yards svag dogleg höger med alla banans element, torvade bunkrar, gorse, blommande ljung och några ståtliga tallar, utlagda i ett gyllene snitt – linksporr i absoluta 75 klass!
12th hole, S&A
Och precis som tidigare finns det ett andningshål av mindre karaktär i form av 13, par3 att bearbeta intrycken på. Men redan på 14e tar banan åter tag i oss och vi pressar mot birdie. 15e, 333 yards, kräver extrem precision mellan en bombmatta av bunkrar för att kunna slå in på green. 16e – banans crescendo – 510 yards rakt utmed järnvägen, och 300 yards bort en längsgående kulle med tillhörande bunker och 4 meter höga slipers! Siktpinnen bakom green är lika hög som en 3G mast – men syns inte när vi tar stancen bakom bunkern. Ett golfhål som får oss att redan längta till nästa runda på Soutport & Ainsdale. Mr J 3/2. Avslutande 17e och 18e känns som en eriksgata mot en väntande klubbhusterass i solsken – där man skulle vilja sitta varje eftermiddag med en cocktail från Ryder Bar.
Svenska
English