Fyra hål samma sida vägen som klubbhuset och fjorton på andra sidan. När vi skriver på försäkringen, “som täcker allt och gäller 4 hål”, börjar vi tänka på snaphooks, sockets och golfens egendomliga vägar i synnerhet. Klassisk sträckning,9 ut – 9 in. 1a hålet känns brett – sen börjar det. Frånsett stadslinksen i Bude, och möjligen maskinskjulet på Trevose borde slagrädlsan vara borta – puts väck! Om Links75 skriver en essä om slag som skapar frossa skulle 2a utslaget på Borth få de första 7 kapitlen. 380 meter, 30 meter brett, höger trafikerad väg, vänster badstrand out. Alla klubbor är med i valet av utslag, Driver – nej, wedge – kanske. Byte av boll – en buckla i någon bankholiday firandes Audi eller i badkorgen på familjen från Swansea skall inte kunna spåras. Pegga upp, greppa, stance – tunnelseende. Fairway tycks gå ihop till ett meterbrett grönt bälte 100 meter bort. Slagrädd – jag? Nej! Links75 har varit på stranden och på vägen.
Med kallsvetten rinnande utmed kinderna tar vi oss fram till kommande hål – för att mötas av förmanande skyltar om att det är vårt ansvar om vi trycker ut förlupna drivar i lägenheter, husvagnsuppställningar och fotgängare. Vi jagar låga slag kors och tvärs över de första 6 hålen för att undvika skräcken innan vi äntligen kommer in bland sanddynorna och lugnet. Vi kan andas ut och inte ens en förlupen socket sätter skräck hos oss – vi är i säkerhet. 7e till 12e är härliga linkshål med sanddynorna som enda kompanjon. 12e- ett kort par4 men underbart äkta linkshål som kräver sedvanlig kreativitet och frimodighet för att lyckas skriva 4 i kortet.
Sen kastas vi åter ut mot vägen och skräcken. I ren desperation spelar vi sista 7 på par för att snabbt hämta andan och med slutna ögon tvingas åka bil på vägen mellan skräckens utslag.