Det magnifika, vita klubbhuset lyser i all sin prakt denna tidiga morgon.
Klarblå himmel och hög frisk luft. Första gången vi får rådet är vid lunchen på Littlestone: “Be sure to have a cushion before the last nine holes”. Sista nio mäter 390 yards längre än första nio. från 12an och framåt är det alltid motvind. Våra förväntningar överträffas efter bara några hål. 3an en lång par 4 med greenen likt en skateboardgryta 380 yards bort.
4an en par tre som kräver ett helt perfekt utslag för att inte hamna i svackan över green. Vi förs vidare bort mot vändpunkten och når 8an en par 3 med sex vaktande pottbunkrar som omsluter främre halvan av green. Utslaget rakt mot havet. Ett par 3 i absolut yttersta världsklass.
Efter 11an möter vi vinden och längden på hålen ökar plötsligt markant. Bagens 10 klubbor räcker inte till. Drivern är utplockad men efterlängtad. Väl framme på 12ans green möts vi av en välklippt grön yta som enklast kan liknas vid en halfpipe. Hål 13 till 18 är extremt tuffa. “Kudden” vi byggde upp första nio är snart uppäten. Inspelen övergår från järn7 till järn4. Fairway böljar än mer. Mr L segrar med 2/0.
En bana värd en egen resa.