Sedan 1894 har fjorton The Open mästare höjt The Claret Jug på Royal St Georges. J.H. Taylor tog hem det första mästerskapet utanför Skottland. En spelplats som har sett både Harry Vardon och Walter Hagen vinna två gånger var – den förstnämnda i 36 håls playoff 1911. Då det ovanliga hände att hans motståndare fransmannen Arnaud Massy gav upp på 35e hålet. Linkslandet i Sandwich bjöd under åren på makalösa uppvisningar – 1934 sköt Henry Cotton 65 i andra rundan och fick en boll uppkallad efter sig, Dunlop 65. 1938 var året då en stora stormen inte bara tog med sig tält och försäljning ut i havet utan också satte sin prägel på segrande Reg Whitcombe´s avslutande runda – 78 slag. 1949 – året då Harry Bradshaw valde att slå bollen från en trasig ölflaska på 5 hålet under andra rundan – detta kostade honom ett slag och ett mästerskap som han förlorade i play off mot Bobby Locke. Inte förrän 1981 återkom mästerskapet till Sandwich – då hade banan genom gått en rad förändringar – bl.a. hade man balanserat första och sista nio som tidigare skiljde 500 yards åt. 1985 vann Sandy Lyle efter att ha gjort birdie på 14e och 15e hålet under sista rundan. 1993 hade regnet gjort banan mjukare än vanligt och Greg Norman satte ett mäktigt rekord då han vann på totalt 13 under par. 2003 minns vi väl då Thomas Björn, likt Jesper Parnevik, hade chansen att bärga en första nordisk Open seger – men tvingades till 3 slag i bunkern på 16 hålet. 2011 var året då regn och blåst präglade mästerskapet och slutligen var det bara Darren Clarke som kunde bemästra vädergudarna.
The Open på Royal St Georges
Previous post: St Göran och draken
Next post: Säsongsavslutning på Rye