Det sägs att Arnold tittade på banan och sa: “jag designade de första nio hålen och moder jord gjorde resten”. Efter en natt på slott anländer vi 5 minuter innan vår starttid och 2 minuter innan en busslass från The States. Vi kastas ut på 1a tee och är uppvärmda framåt green. 2a hålet blir en omedelbar test – havsnära, dogleg, par5 – vi missbedömer längden till vinkeln och hamnar direkt i första tagningen av den oscarsnominerade Ryan´s Daughter från 1970. 3an – Pebble Beach No7 – vilket makalöst hål – som om första nio hålen är utlagda kring detta mästerverk.
View of third green, Tralee
Hänförda tar vi oss vidare och får vila under två parallella par4. 6an – blint utslag med svårträffad fairway. 8an – återigen en par4 som snuddar vattnet – smalt som en fjällstig vid brytpunkten – fantastiskt placerat. Tillbaka i klubbhuset – fjärilar i magen – vad väntar. 10an tar oss ner mot Atlanten. Vinden ökar något och plötsligt frigör sig konturerna av ett antal gigantiska sanddynor. Vi känner oss små. 11an – 595 yards uppför – Palmer´s Peak – mot en portal och en väntande green. Väl uppe känner vi igen känslan precis innan berg o dalbanans tyngdkraft tar tag i tåget och skickar oss med ett skrik nedför 12an. En par4, 461 yards, som saknar motstycke. Hur många gånger måste man spela den för att sätta upp andraslaget på green. Ett hisnande hål som avslutas med en green som hänger ut över en djup gräsbrant till vänster där andraslaget skall slås i nedförsläge med svag fade in över stupet. MrJ 7/6. Vi tittar upp mot himlen och finner 13e – par3. Nästan som på film. Över en gigantisk gräskrater skall bollen slås till en väntande green som känns upphängd likt en klättrare på nästa sanddynas brant.
13th, Tralee
Vi får svindel. 14e – med milsvid utsikt över Atlanten och den strand som desertören Sir Roger Casement blev strandsatt 1916 av en tysk ubåt för att sedan avrättas. Av bara farten söker vi green från 15e tee – dömt att misslyckas i motvinden. Banarbetaren ler. Han har sett det förut. 16e – återigen ett par3 som löper längs Atlanten med en väntande platågreen. Scenariot är magnifikt. Svårbeskrivbart. 17e – par4 – utslag över elefantgräs – mot en höjd med bunkrar – sedan upp mot en platågreen – fantastisk hål – kräver allt – ger inget.
The green at no17, Ryan’s Daughter, Tralee
18e – par5 – en eriksgata hem till tryggheten. Tåget bromsar in. Vi klarade det. Med hedern i behåll. Alla är med. Moder jord har välsignat oss.
Svenska
English