I mitten på juli invigdes Martin Hawtree:s bandesign för 1 miljard strax norr om Balmedie – Trump International Scotland. Trump har stolt kallat banan den bästa i världen och bygget har kantats av politiska diskussioner. Vi checkar in i det tillfälliga klubbhuset, kikar på allt som går att köpa med Trumps namn, tar oss ut till rangen och lyckas samtidigt få smisk för att vi inte har betalt för vagnen. Vi nickar förstående men vägrar att lägga ytterligare 5£ till de redan betalda 200£. Väl uppe på 1a tee börjar vi ana att något är pågång. Ett otal teeplaceringar gömda i naturen på olika längder och höjder för maximal mixning – längst bak super pro tee – utan någon som helst möjlighet att nå fairway. Det är linkssmala fairways med ruff och elefantgräs som slukar bollen på nolltid. Banan är lång - vi väljer en blandning av blå & vit – tillräckligt i två klubbors vind. Fairways är fortfarande lite mjuka med en hel del sand högt upp i turfen. 2an – en par4 – med en burn rakt över fairway. Greenerna är stora – ondulerade, nästan krulliga – underbara avrinningsytor och torvade bunkrar som beskyddare. Ett inspel på green låter som en bongotrumma – som det ska vara. 3an – par3 – en fotogenetisk modell – som gjort för ett omslag till världens snyggaste golfhål – Nordsjön rakt utanför – en intensivt grön green skyddad av sanddynor till höger och sandstranden bakom – som om man skulle ta in den i skydd på natten och plocka fram den på morgonen – ett osannolikt mästerverk. Vi hamnar i trafik – går igenom – LINKS75 behåller lugnet och gör par. Vi är redan helt fysiskt & psykiskt utmattade – banan kräver alla sinnen – det här är extremt.
4an – återigen en par5 med stensatt burn utmed hela högersidan och ett kluster av bunkrar i backen upp mot green – Trumps egen favorit. 6an – en par3 som leker med sanddynorna på klassiskt linksmanér. 7an – en kort par4 som går att nå – en upphöjd green med kraftiga avrinningsytor skapar mer bekymmer än vi anar. 8an – vi går igenom ytterligare en boll – drivar av mästarklass visar vägen och ger spontana kommentarer. 9an – en sista linkspärla innan vi stannar och tankar vid det mobila vattenhålet. Banan är makalöst krävande i precision, längd och strategi – modern links när den är som allra bäst. 10an – ytterligare en makalös par5 med alternativa fairways som avslutas med en smal portal in till en green inringad av 20 meter höga sanddynor – en klassisk linkskyrka.
Vi vilar på 11an och 12an för att njuta av 13e par3. Påväg till 14 är det något i luften som inte går att ta på. Väl framme inser vi vad det är – amerikansk linksromantik av absoluta världsklass – ett hål man inte vill spela – bara stå på tee och njuta av – makalöst är ett uttryck som känns svagt att säga – det är helt enkelt ett av de bästa golfhål vi någonsin sett. 15e ett kort par4 som inbjuder till utmaning. 16e inleder avslutningen – en lång par3 utan utrymme till misstag. 17e – ett långt par4 med svag dogleg uppför med upphöjd green – par är som birdie. 18e – vi kliver upp på svart tee och ser ut över hela banan – 14e i ryggen ger oss kalla kårar – 18e framför oss – 651 yards från svart – är inte ett hål – det är en hel bana fångad i ett enda golfhål.
Det kommer att skrivas doktorsavhandlingar om 18e hålet – och precis lika svårt det kommer att bli att dissekera detta odjur – lika svårt är det att göra par – en avslutning värdig en kommande världsklassbana.
Vi avslutar med en Trumpburgare och planerar återkomst. En bana värd en avhandling.