3pm slår vi ut mot första green på Hayling.
Direkt efter årets President Putters tävling. Flaggorna är placerade i hörnen, och greenerna är vältade till en stimp som känns obarmhärtlig. Törnen blommar. Vädret är kyligt. Veckan innan har det varit 20 grader, men nu jobbar sig vinden ner mot +8 strecket.
Varierande sträckning av hål 1-8. Sedan blir allt kristallklart i fem bländande hål. Vi förs ut mot sydvästra spetsen via 9 och 10. Nian är en 406 yards lysande utmaning som via blint utslag med en siktpinne i horisonten lämnar ett extremt utmanande inspel. Korta 10:an, 254 yards, öppnar för birdie, men bjuder tillbaka med bogey. 11:an är ett par 3, 144 yards, i absoluta frimärksgreensklass. Fyra bunkrar som täcker främre och högra delen av en stenhård green. För att kunna putta för par krävs ett väl avvägt järn som landar precis över bunkern och rullar upp mot flaggan. 12:an, 453 yards, med himlen täckt av segelbåtsmaster till vänster, smalnar av mot mitten av fairway, för att avsluta lite uppför med green delvis dold bakom törne till höger. Extremt tufft. Mr J utklassar med 8/7. Luften kallnar när vi når 13:e tee och inser att den 30 meter breda landningsytan 200 meter bort består av stup på bägge sidor. Motvind. Minsta lilla skruv kommer obörnhörligen föra bollen mot havet eller i törnen. Från platån skall vi sedan ta oss mot en halvt blind green som ser ut att befinna sig mitt i en fiskeby. Mäktigt.
Svenska
English