Efter en titt på dagens väderprognos inser vi att det kan vara bra att komma ut tidigt på banan. In i bilen efter frukost för en kort tur norrut. Hos pron på Brora får vi veta att det är svårt att komma ut före 12. Det får bli en kaffe i klubbhuset istället, det perfekta sättet att förbereda sig för en runda, här i Brora med en utsikt från baren som är svårslagen.
Det blir tid över för några varv på de tre övningshål som ligger i anslutning till den lilla hamnen. Brora har en klassisk bansträckning, de första nio breder ut sig längs Dornoch Firth för att sedan vända hemåt. Hela tiden med Sutherland Hills i sikte.
Första två hålen är måttliga i längd, långa järn för precision ger utdelning. Tredje och femte kräver däremot mer längd, bra spel men vi brottas med en iskall putter. Sjätte är ett mycket vackert korthål, bunkerbesök och vi får rädda en fyra…
Blint utslag på åttan, en oplanerad genomgång blir resultatet, ursäkter utdelas och alla går glada vidare. Nian ytterligare en fin oneshotter innan bana vänder tillbaka mot klubbhuset. Som en äkta urlinks finns det givetvis en järnväg, här i spel längs tionde hålet. Tolvan gör oss lite förvirrade, förlängd till en par5, vi spelar tydligen med fjolårsversionen av banguiden, den säger par4….Plötsligt fungerar puttern igen och två snabba birdies glädjer oss! På 14e en liten knotig par4 med mycket charm, gör fåren oss sällskap. Vi filosoferar lite över deras färgmärkning, undrar om de har koll själva på vad som gäller?
Regnet kommer som utlovat, men vi har bra flyt nu, 16e betvingas med en kort wedge upp till en blind green, härlig utsikt! Sedan en lång par4 innan vi når det kända avslutningshålet. En lång par 3 uppför med greenen till allmän beskådan för alla i klubbhuset. Vi orkar inte fram och fastnar i svackan innan green som så många andra. Vi hålar ur och tittar ut över banan, glädje!
Det blir inte så mycket mer naturlinks än så här, layouten i stort oförändrad sedan James Braid var här 1923. Vi förstår varför inga förändringar gjorts och längtar redan tillbaka.