Den gröna ön. I början av oktober beger vi oss till Irland för en rundtur i väl utvalda russin från linkskakan. Vi inleder i Dublin med Portmarnock – en fantastisk linksupplevelse – i sanningens namn kanske inte den links man skall spela på resdagen. Hit måste vi återvända för att kunna ta in på ett mer rättvist sätt. På natten ser vi undret i Medinah – makalöst. Dagen därpå beger vi oss först till Royal Dublin för en riktigt bra inledande nio och en något tveksammare sista nio. Mot Ring of Kerry. Vi far över hela ön ner mot Waterville. En links som funnits i vårt sinne sedan sent 70-tal. Dagen efter har vi lika mycket energi som Duracelkaninen på Watervilles 18 flaggor. En linksupplevelse långt utöver det normala – i stort sett samtliga hål platsar på links75klass. Vi är hänförda över själen i denna mäktiga links – kärlek! Från en upplevelse till en annan – dagen efter är det Ballybunion som står på tur. Även detta en upplevelse utöver det vanliga – även om de 5 första hålen inte riktigt sätter takten – med utmanande 2an som undantag. LINKS75 gillar inte det Månbas Alpha liknande klubbhuset – men tjuvkikar på Trent Jones Cashen Course – där ska vi spela nästa gång. Vi tar oss till ett avslutande crescendo i denna trio – Tralee – och visst stämmer det att “Gud skapade sista nio” – förmodligen de mest sceniska och utmanande linkshålen LINKS75 någonsin kommer att spela. Med Tweed hade detta varit himlen – men vi är kvar på jorden. Veckan har gått vansinnigt fort och en links återstår - Lahinch. Vår kärlek till spelet kommer tillbaka. Vi småpratar med medlemmarna i locker room, har grava problem med nylagda par4, ler brett när vi korsar fairways med levande siktpinnar och hälsar på de berömda getterna. Lahinch – lite som att komma hem. En fantastisk Irlandsvecka är till ända – vårt linkshjärta har blivit väldigt mycket varmare.
Svenska