LINKS75 visar vägen till sann linksglädje i nya numret av Golf Digest.
Läs bifogade pdf och bli inspirerad:
14GDT6_linksgrabbar_frosaker_1094
14GDT6_links_75_1113

LINKS75 beger sig åter ut i Linkslandet. Kommande British Open vecka befinner vi oss i trakten av Southport. Vi spelar Hillside (en av årets fyra kvalbanor), Formby och Southport & Ainsdale. Sedan är det dags för årets upplaga av Claret Jug på Hoylake. Följ med!

Artikel på väg i Golf Digest – Augustinumret!

LINKS75 spelar Frösåkers underbara linksbana med skribenten – fotografen ständigt närvarande.
Efter krävande fotosession i 7ans vänstra potbunker ger vi oss ut på nyvältade greener och vajande ruff. Underbart är bara förnamnet. Linkskänslan är hög – mycket hög – vi snuddar vid LINKS75klass.
Skribenten försöker med alla medel – LINKS75 visar upp hela galleriet – låga slag, chippar, bunkerslag och puttar på undulerade ytor. Glädje!

Morgondaggen ligger som en avslöjande historik efter att dagens medlemmar gjort sina spår i turfen. Ambassadören för dagen klädd i klubbtröjan med Vanellus Vanellus (tofsvipa) på bröstet – stiligt. En av våra ögonstenar – Saunton East – agerar spelplats för årets säsongsavslutning. En värdig avrundning på LINKS75 2013. Startern förkunnar att det är dags. 1a hålet – par4- 470 yards – brutalt – även utan vind. LINKS75 nyttjar gårdagens 17e och vänder upp ett klassiskt linkspar. Stort. Skribenten från Burnham & Berrow skickade med oss sin egen inledning – dubbel – eagle! 2an – par5 – 29 yards ytterligare – linkslandskapet är underbart färgat av eftersommarens regn och sol. Elefantgräset är ogenomträngligt – det skriker undvik med stora bokstäver. 4an – åter en par4 över 400 yards – avslutas med en green i Augusta klass – kanske något för Pelz baksida – en green som kräver en livstid av erfarenhet för att skapa trygghet inför varje stroke.

Worldclass linksgolf at Saunton East!

5an – kort par3 – en synvilla – kräver precision av högsta klass för att inte straffa. På gränsen till utmattade – efter inledande 5 hål – hänger vi ut en driver i Bubba klass på 6an. Till vår stora glädje finns det en kaffevagn uppställd på 7e tee. Vi får hjälp med linjen och det sista som vår kaffeman säger är “It should be easy today – no wind” – vi ler ansträngt och tar oss ner längs fairway. 8an – banans enda blinda hål – med en suverän avslutning – på greenens högersida täcker en rejäl sanddyna skott – mitt i finns en utgrävd portal till 9e tee. Glädje! 9e – par4 – 378 yards – greenen kryper sig in bakom sanddynan till vänster – flaggan är placerad längst in – mästerligt. Hälften kvar. Solen värmer. 10an – par4 – 313 yards – green upphöjd med bitska bunkrar i sluttningen. 1997 firade klubben 100 år med British Boy´s Championship. Sergio Garcia vann. På 10an  satte han drivern med carry på green – vi lyfter på hatten med en birdie. 13e – par3 – åter igen en extremt utmanande One Shotter. Framför en sluttning med avrinning till väntande bunker – till höger och bakom en djup svacka. Linksgolf när den är som bäst.

13th, Saunton East

Glädjen fortsätter – 14e – par4 – 432 yards – på 217 yards avstånd en magnifik bunker till höger. Inspelet mot green löper i en trång korridor mellan väntande sanddynor – links75klass. 15e – par5 – det var här vi mötte Hugh förra gången – stärkta av minnet svingar vi frimodigt mot en väntande platågreen. 16e – par4 – dogleg vänster – Bernard Darwins favorithål – liknar inte de övriga. Till höger om fairway ligger det gamla klubbhuset. 17e – sista par3 – 186 yards – upphöjd tee mot en väntande green nedanför oss – vi slår upp och sänker för par. 18e – svag dogleg höger – tre bunkrar i knät – perfekt placerade – mitt i – 165 yards kvar till årets sista linksgreen. Bakom finns klubbhuset. LINKS75 avslutar 2013 med par – vänder sig om – en sluttande fairway av högsta turfklass. Vi ler – säsongen avslutas med en ale.

Tillbaka. Mellan vårt hotell, Saunton Sands, och Saunton GC ligger Braunton Burrows – Englands största sanddynor. Förutom att de fortfarande stängs av 10 dagar per år för militärövning ingår området också i UNESCO:s Biosphere Reserve över områden med unik fauna. Saunton har 36 hål – av många ansedda som de två bästa linksbanorna på samma klubb efter St Andrews. LINKS75 spelar andraslingan – West. Banan ligger klots an mot Braunton Burrows – ett antal greener ligger in i bland sanddynorna. Banan användes som träningsområde inför D-day och återställdes först 1973. Samtliga greener renoverades till dagens layout på 80-talet av vår kompis Donald. Par71 – med fem underbara par3. Solen står högt. Sommartemperatur i oktober – LINKS75 njuter. Vi går ut efter dagens medlemstider. 1a och 2a hålet låter oss direkt manövrera runt och på sanddynorna – vi sätts på prov.

Golf in the Braunton Burrows

3e – par5 – granne med 1a hålet på East – med utsikt från tee över ett underbart landskap. 5e och 6e – bägge par4 – i ett krulligt linkslandskap – glädje. 7e – par4 – 413 yards – infernalisk layout – svag dogleg höger med en längsgående burn som skär hålet i två lika stora delar innan den strategiskt viker av och skapar kaos innan green. Underbart. 9e – par3 – en green vars enda släta yta är en frimärksstor plats på toppen – vi halkar av och befinner oss i ett landskap utanför vår kära links. Solen sänker sig – men värmer fortfarande. Vi vänder upp mot avslutande nio. 10e och 12e – bägge nåbara par5 i den stilla kvällen – ambassadören vräker sig upp för chans på eagle – däremellen ytterligare en par3 – denna gång utmanande 200 yards. 13e – par4 – sträcker sig rakt ut mot havet – in bland dynorna. En ensam medlem kliver förbi – frågar nyfiket var vi kommer ifrån – tackar och tar sig snabbt vidare. Vårt vita guld finner en egen väg – vi stannar upp – njuter av det makalösa kvällsljuset – samlar kraft – innan den sista sträckningen. 14e – par4 – 432 yards – dogleg – risk and award – LINKS75 låter det vita guldet flyga högt och långt – award! Greenen attackeras – par. 15e – par4 – green inom räckhåll – allt för drottningen – up and down – birdie. Vi tar oss upp på sanddynan bakom green – 16e tee – par3 – mäktig utsikt – länge står vi och ser ut över hav och 36 hål i ett mörkgrönt och skimrande linkslandskap fyllt av släpskuggor – green 177 yards bort – långt nedanför våra fötter – stor glädje – par. 17e – par5 – vi möter 3e hålet och 1a på East. En förrädisk burn böjer och bänder sig över fairway – vi lägger upp som grabbarna på touren och plockar enkelt hem en birdie.

18th, Saunton West

Plötsligt tar lyckan av en ljum sommarkväll över – likt dansande sommarfjärilar tar vi oss fram och tillbaka på fairway – ensamma – med underbara färger och ljusspel – linksglädjen slår i taket. 18e kvar – par3 – 183 yards – med vaktande sanddyna till vänster och väntande bunkrar innan den finklippta ytan – inspirerade manövrerar vi vant vårt vita guld mot ännu ett avslutande par. Saunton – kärleken är besvarad.

2014 fyller RND jämnt – 150 år. En ärevördig ålder för en links. I shoppen har man fyllt på med jubilumslammull – fåren på banan har fått ge sin päls till ädelt ändamål. LINKS75 – för dagen i rutigt och krokodil – ser ut över ett blött landskap. I våra tankar har vi St Andrews, RWNGC och Machrihanish Dunes. Marshlandet med Rush Bushes skapar en extra dimension och gör banan unik – helt unik.
LINKS75 beger sig ut. Ökande fredagsaktivitet på stranden. På 3an sätter vi en lång drive i banarbetarens traktor – 250 yards från tee. Han beklagar sig och menar på att det vita guldet hade gått ytterligare 40 yards. Man uppgraderar banan inför kommande födelsedagsfirande – bunkrar torvas på nytt – glädje. Finns det något vackrare. 4an – medvind – denna gång undviker vi världens underbaraste bunker – LINKS75 stannar upp och funderar på hur dom tänkte när dom gjorde den från början – slipers från hela sträckan Westward Ho! – London måste ha gått åt.

Bunker at no4, Westward Ho!

Framför green fullt med får – tillsammans med hästarna ett av banans kännetecken. 6an – par4, 408 yards –  ofta avbildad i svagt motljus – fairway klassiskt folkabubblig – frimodigt sätter vi en birdie – glädje! 6e – svårare än det ser ut – håll till höger! Rush Bushes äter upp vårt vita guld. 10an vänder upp mot vinden och Rush Bushes. Ett annorlunda linkslandskap – som att spela på havsbotten. 11e – Rush Bushes så långt ögat kan se – frimodigt låter vi siktpinnen visa vägen.

Rush bushes!

12an – fulla av glädje efter 11an låter vi drivern visa vägen. På fairway möter vi en engelsk gentleman och hans hund – “I didn´t expect your drives to be so long“. LINKS75 visar vägen – birdie! 13e – kort par5 – men vi minns kastrullgreenen – lika oåtkomlig denna gång. 15e – rakt in i vinden – par4 – 437 yards – ett klassiskt linkshål som kräver kunskap och erfarenhet – Ambassadören dominerar – par! 16e – par3 – som en vägg av hästar – stora, små, bruna, vita, hungriga och glada. 17e – par5 – åter över vägen – banarbetarna ondgör sig över hur många bilar som blivit träffade i år – LINKS75 träffar bara vägen. Plötsligt återstår bara 18e – samtidigt kommer regnet – vi spelar snabbt - föredömligt linkssnabbt - avslutar givetvis med par. Med mössorna i hand gratulerar vi en 150 åring. Hipp, hipp, hurra.

Tillsammans med vår ambassadör återvänder vi till Burnham & Berrow för att möte upp den engelska skribenten – med sig har han fotografen. På väg mot banan regnar det katter och hundar. Något som fått eftermiddagens sällskap att kliva av efter sju hål på The Channel course – med dom även alla andra på banan. Fotografen arrangerar i klubbhuset – medlemmarna ser nyfiket på. ”Är ni proffs?” Väderradarn visar avtagande regn – vi beger oss mot första tee. Startkuren agerar backdrop till en teambild i Ryder Cup format innan vi kastar oss ut. Denna gång medvind på inledande nio. 1a tee lika utmanande som tidigare – skribenten är stabil – med +100 rundor i ryggen. LINKS75 attackerar flaggor och inleder med bravur. Regnet har gjort sitt på greenerna – vi tar i men når inte hål. Som utlovat stannar regnet av och linkshimlen spricker upp. Elefantgräset fångar några vilsna slag på 4an. Fotografen dyker upp och dirigerar oss enligt Beatles – silouetter mot en spektakulär linkshimmel – ett omslag värt namnet. Marshland nästa. I eftermiddagsljuset – med alla links i ryggen – vackert och utmanande. Vi omvärderar tidigare intryck. Vinden i ryggen, ljuset i horisonten och den annalkande glädjen gör oss starka. 8an – par5 – drive – j8 – vi sänker för eagle. Skribenten skiner upp. 9an – banans bästa One Shotter – tittar nyfiket på oss när fotografen ställer upp oss på tee. Skribenten ber om papper och penna – arbetet kan börja. Vi vänder – vinden mot oss. Siktpinnen på 10an ler mot oss och vi mot den. Skribenten sänker en krullputt på 10 yards för par – glädje! 12an – mot ruinen – fotografen som regissör – LINKS75 som aktörer – tystnad tagning! 13e – par5 – skribenten twittrar frenetiskt när LINKS75 blandar högt och lågt. Vi stannar upp – njuter – reflekterar över ett underbart linkshål – avslutning med klassisk kirurgisk precision. Havet i horisonten. Ensamma på banan. Avslutningen tar fart – 15e visar hörntänderna redan på tee – skribenten gör up and down – ler och ger LINKS75 en blick – gammal är äldst. LINKS75 fokuserar – avslutar med tre raka par. 17e – par3 – 200 yards – rak motvind – ambassadören styr upp en drive på green – eloge! 18e – par4 – 445 yards – en makalös avslutning mot ett upplyst klubbhus i höstmörkret – LINKS75 ler stort och låter det vita guldet lägga sig tillrätta bredvid flaggan. Ett återseende med en stor portion kärlek – en referenslinks.

Efter två säsonger fyllda av vind, hård turf, elefantgräs, tweed, kokosdoftande gorse, nytorvade bunkrar, tångdoftande hav, låga j4, siktpinnar och massor av glädje – har vi spelat oss igenom samtliga Donald Steels 75 linkspärlor – LINKS75 MEMBERS.

LINKS75 tar de 151 trappstegen ner från hotellet till första tee. Nummer 75. Grand Finale. En lätt bris i luften – men det som känns är känslan av fullbordan. Vår kompis Arran i horisonten – vår blivande vän Ailsa i blickfånget. Med oss på vår vandring mot 18e green är våra linkssmycken L&P – eller som våra nyvunna amerikanska hövding sa – “Take care of them” – för dagen iklädda matchtröja av hemmamodell – Turnberry. Banan byggdes 1902 – hotellet 1906 – British Open 1977 – då som stolt värd för “Duel in the sun” – Watson vs Nicklaus. Den berömda  fyren på udden blir vår vägvisare under dagen. LINKS75 samlar kraft, tar in samtliga 74 banor i sinnet och omvandlar det till ovärderlig linkskunskap och för dagen besvarad kärlek till marken mellan hav och land.
1a hålet – inledande kort par4 – green omringad av bitska bunkrar – LINKS75 sätter ett enkelt par. 2a hålet – par4 – vänder tillbaka mot fyren – motvind – stabilt spel – Turnberry Birdie! 3e – par4 – motsatt riktning – 393 yards – kräver bra manövrering av det vita guldet – par. Våra Linkssmycken brottas med elefantgräset – en ojämn match där elefantgräset hela tiden kommer tillbaka. 4e hålet – par3 – havet till vänster – vi håller upp över en linksravin och belönas med birdie! Känslan av fullbordan överväldigar oss – alla dessa underbara linksbanor passerar revy i vårt sinne – doften av tång och sälta förstärker. 5e – par4 – motvind och längd är plötsligt i övertag – vi kämpar emot men retirerar med bogey. 6e – par3 – 222 yards uppför mot fyren – Italienarna bakom går igenom – “Are you from Larssonland” säger caddien och får något saligt i blicken. 7e hålet – banans högsta punkt – par 4 – 469 yards – motvind – det är inte ojämnt – det är orättvist – när vi kommer in frågar man i klubbhuset – “What did you hit?, Driver, 3 wood and j8…?”- par4 blir plötsligt svårt par5 – linksgolf när den är som bäst – under frustrationens illa dolda grimas ler vi vårt största linksleende – naturen som möter oss vid green gör det inte mindre. Efter 8ans green möter oss en naturupplevelse som får oss att tappa andan – vi tar oss ut till championship tee – andakt – vi ger linksgudarna vårt vita guld innan vi avslutar en helt magisk inledning – LINKS75 vänder på par.

Devotion at Turnberry

Några snabbar steg till något så ovärderligt som ett half way house – kaffe till våra Linkssmycken – ny kraft hämtas innan den avslutande vandringen påbörjas. 10an – par4 – vi blir giriga och försöker besegra banan – det vita guldet klarar sig med nöd och näppe – hålet heter “Dinna Fouter” som passande betyder “Don´t mess about” – framför green den berömda ö bunkern. 11an – en kort par3 som ger andrum innan tre par4 – 12e till 14e hålet – med tre olika vindriktningar skapar oreda i sinnet. Banan och vinden tar ut sin rätt – våra Linkssmycken ler – men drömmer om parkbanor i solen. Klockan slår för sista ronden. Kraftig medvind hem. 15e – par3 – normalt mellanjärn – idag medge – par. 16e – par4 – 422 yards -framför green en följsam burn av djupare sort. Vi ser det vita guldet försvinna mot botten – dykutrustning på – långt därnere skymtar vi vår livlina.

No 16 at Turnberry

Avslutningen. 17e – par5 – det vita guldet låter medvinden bära det ända fram till putt för eagle – birdie. Blicken vänds mot fyren – Ailsa och havet – denna symbol för livets själ och linkslandets frände har följt oss längs de 75 – vi tar några djupa andetag fyllda av dess väsen innan vi påbörjar det 18e och sista hålet – “Duel in the sun“. Vi sänker slutligen för birdie och sammanfattar stilla alla dessa intryck – kärleken till marken mellan land och hav har aldrig varit större. LINKS75.